kattmamman skriver...

LISBETH HAR FÅTT FAMILJ!!

åh, jag är så glad och lättad att jag nästan bölar. och spricker av lycka för det lilla livet. lilla, smala räklisbeth! äntligen!

jo, det var så här. jag satt i fåtöljen och läste kathy reichs 'dödligt allvar'. bokens hjältinna hade precis försökt fly ur fångenskap och blivit biten av en skallerorm när mobilen ringde. konstigt jäkla 0122nr. det var på vippen att jag inte svarade, jag menar biten av SKALLERORM?

men det var lisbeths nya kattmamma i telefon! HURRA! hon och hennes man är pensionärer och bor i finspång utanför norpan. direkt när lisbeth kom från katthemmet till dem så var det som att hon aldrig hade bott någon annanstans. (speciellt inte under en lastbrygga på en bakgård..) väldigt klok kisse som kattmamman sa. lisbeths alltså...

hon berättade att lisbeth fortfarande är jättekelig, ganska hungrig och lite smal. jag antar att det kan tära lite på en att sitta i bur (visserligen stor med utegård men ändå). mamman lät jättesnäll och blev med lisbeth efter att hon fått skicka sin förra katt till himlen. man kan inte vara utan kisse... och hon trodde att lisbeth hade abessinier i sig eftersom hon var så smart, långsvansad och uppförde sig som en sån. jag vet inte. jag har aldrig känt nån abessinier... men att lisbeth är smart och långsvansad, det vet jag!

iaf. hon har det jättebra och kattmamman ska lära henne att gå i sele så att lisbeth kan hänga lite ute i friska luften. det gillar hon säkert. åh, vilket skönt slut på berättelsen om lisbeth. jag hoppas hon får ett långt, lyckligt och skönt liv i finspång..

lisbeths nödkattmamma är glad att lisbeth har fått en ordinarie kattmamma. OCH en kattpappa. f vara micket glad!

25 juli.

howdy!
idag vaknade kattmamman och tänkte: varför har jag inte någon huvudkudde?! svaret var:

för att en ligger på golvet och två är upptagna... HAHA!

annars idag så har vi rensat mina öron, tagit antikantarelldroppar som jag försökt skaka ut över hela arbetsrummet samt badat. japp, ni läste rätt. badat. ända sen kattmamman såg den här videon:

(kom ihåg, det är inte katten i filmen som skriver bloggen. för övrigt fick
kattmamman filmen via mejl från annika. annika? traitor? jag vet var du bor....)

så har hon fanatiskt försökt få mej att bada. hon tror nämligen att jag skulle gilla det. jag däremot, är mer tveksam. första försöket med typ fem cm vatten gick ok. jag lockades ner av mr suicide och stod i vattnet ett tag. andra försöket med tio cm vatten gick icke! jag stretade emot och när kattmamman sen försökte lyfta ner mej i badkaret så spretade jag likt en spindel med alla ben jag har och lyckades på så sätt åkalla kattmammans dåliga samvete precis så mycket som krävdes för att hon skulle släppa mej. idag var det inte riiiktigt lika enkelt.

kattmamman badade och jag satt som vanligt på kanten och paddlade och då tänkte hon bokstavligt talat 'nu jävlar' och plockade helt sonika upp mej och tryckte ner mej i badkaret. jag blev som förstelnad och stum av skräck. fast efter en liten stund var det ganska skönt. fast jag kunde fortfarande inte röra mej så kattmamman lyfte upp mej, drog vattnet ur pälsen på mej och satte ner mej på badrumsmattan. och SOM jag skakade på mej! och tvättade mej...

efter morsan klivit upp frotterade hon mej som saaatan för att jag inte skulle frysa och det var så mysigt att jag spann och försökte mörda henne samtidigt. hon tyckte det var mycket underhållande.

tidigare i veckan kom jag hem från sthlm och var så där lagom speedad så att blodet verkligen forsade i hjärnådrorna på morsan:

jag? göra nåt? naaaawh!

ååååhej!

TUGGATUGGATUGGATUGGA!

jag har även skrämt upp kattmamman genom att sitta och stirra på rakt ingenting. hon är så lättlurad och rolig när hon blir lite skraj:

och i torsdags hade vi besök av eva, kari och ville. och jääääklar vad ville imponerade på mej! han lyckades nästan reta gallfeber på oss allihopa på bara några minuter! snacka om att han skulle kunna lära mej ett och annat. WORD BROTHA!

fast det var lite körigt. under tiden som de var här så stod alla växter i badkaret och badade och drack och man VET ju inte vad de kan ta sig till. så jag var tvungen att bevaka dem lite. då och då. och ja. okej. jag plurrade. och ja. det ÄR himla svårt att ta sig upp ur ett badkar fullt med grönsaker. man får liksom ingen bra sats och badkaret var ju helt slemmigt av vattnet och shit. inte mitt fel........
(nu säger kattmamman att det var det visst det men hon ljuger. om hon bara kunde vattna blommorna med en vattenkanna som vanliga homo sapiens sapiens gör så skulle vi slippa ha den här diskussionen. VARJE gång hon vattnar blommorna.......(vilket är ungefär varannan, var tredje vecka...och nu säger hon att jag ska sluta skriva en massa skit i bloggen. ingen kommer att tro på det iaf. men jag VET! för hon brukar minsann gå omkring och mumla: har du gjort dej förtjänt av återuppståndelse? för sig själv medan hon bär blommorna till badkaret...ok. nu tittar hon argt på mej. jag slutar prata nu...))

japp. här sitter jag och släpper ingen jävel, pardon my french, över badkarskanten...

aha! you moved! you mooooved!!

KÄFTEN!

12-18 juli. semester i sthlm.

sommar är ju semestertider och eftersom kattfarsan bor i den kungliga hufvudstaden stockholm bad jag honom att plocka upp mej och storebrorsan bulan (fick han en överraskning eller fick han en överraskning?...) så vi kunde kolla in stället. vi åkte i flera timmar, det var jättelångt och jag fick trösta bulan då och då. sen *poff* plötsligt var vi framme och upptäckaren/äventyraren i mej började såklart att snoka överallt för att ta reda på vad det var för ställe jag hade hamnat på. många intressanta saker att utforska indeed men jag tror bulan var lite rädd för han gick och gömde sig under sängen direkt. sicken fegis.... nåväl, bildbevis på MITT mod:


jag vid diskhon.
(och vad har vi här då?...)

jag på köksbänken.
(och vad har vi här då?...)

jag i köksfönstret.
(och vad har vi här då?...)

jag snart uppe på hyllan i köket.
(det ÄR nånting däruppe...)

jag på handfatet i badrummet.
(vad kan det finnas däruppe då?...)

bildbevis på fegkatten bulan.
(det kan INTE vara det att han varit här tjugotusen
gånger redan och känner igen allt...)

till min stora förvåning (och glädje!!) fanns det en tunnel i sthlm också, snudd på identisk med min tunnel som jag har hemma i nyköping! otroooligt!! tunneln använder jag för att förbättra min attackförmåga och finslipa banzai-tekniken.

hmm... hängde den här luddsaken här förra gången också?



(kattmamman tycker verkligen att kattpappan borde ha lärt sig något av
kattmammans skuggfilmande. han attackerar ALLTID le kamera...)

ibland blir även jag (tro det eller ej!!) trött och då är det jäkligt skönt att sova bort några halvdygn. jag har fått för mej att jag är väldigt bra på det, det faller sig liksom naturligt för mej. jag kan sova överallt, nemas problemas.

jag sover här...

och jag sover där...

stockholm var kul. hippt. vi hängde inte så värst mycket på stureplan och så utan mer bara softade på söder. jag är ju liksom mer söderkis än stekare, ingen tvekan. för övrigt har jag fått lära mig nåt helt nytt av kattpappan! en mening på främmande språk. den kom plötsligt, utan förvarning och det är nästan som att han skrek den rakt ut så alla skulle kunna lära sig det. är ni beredda? nu kommer den:

BLOODY HELL!!

av någon extremt konstig anledning var det alltid när han varit i närheten av den nya favvoleksaken 'korken' som det skreks så jag tror att han också gillade den. för att vara på den säkra sidan gjorde jag klart för honom att den är, var och kommer förbli min... my precious...

moi et le kork. et mes teeth...

ja, just det. bulans överraskning. haha! i sthlm ligger bagarmossens djursjukhus. vad vi inte visste när vi liftade upp till kattpappan var att han hade bokat tid för oss båda just på bagarmossens djursjukhus, den lööömska *piiiipen*!! inte för att vi var sjuka direkt men lite service är aldrig fel. kattmamman har på något konstigt vänster glömt bort att vaccinera bulan och så har han lite bulor här och var som hon ville att herr doktår skulle kolla upp så tjohej. det gjorde de. och jaja. de kollade mina öron med. hrmpf.

alltså jag tycker att det där bruna i öronen pryder sin plats. jag är brun om nosen, benen, svansen, utanpå öronen och tja. inne i öronen. är det fel eller? tydligen var det de för de tog prover på skiten. och NU ska ni höra på nåt lustigt. jag har svamp i öronen! jag har inte örontrumpeter utan trattkantareller! det värsta vore förståss om det började poppa upp flugsvampar. de är ju inte att leka med...
(hahahaha! fick en plötslig vision om RÖKSVAMP! det vore ju himla tufft. rock'n'roll liksom...)

iaf. jag fick öronrengöringsgrejs som jag ska ta en gång om dagen och massera in så där lite lagom slemmigt neråt i hörselgångarna. sen ska jag försöka skaka på huvudet så hårt som det bara går för att få öronrengöringsmedletdropparnas elevationsvinkel att bli så hög som möjligt. gärna så fort som fan också så att kattmamman inte lyckats täppa till öronflapparna med bomull. högre vinkel + snabbare skakning = större spridning => kattmamman skriker mer = MYCKET roligt. (jag ÄR bra på matte...)
sen har jag fått medicinörondroppar också men de har vi inte börjat med än. fast jag ska inte klaga. bulan stympade de.
de tjoffade in CHIPS under huden på honom (frågan är om det var olw eller estrella. själv tror jag att jag har svenskt naturchips...), rakade pälsen på de små bulorna och tog prover på både bulor och blod! och så vaccination ovanpå det. fatta så många nålar! urk... jag måste erkänna att bulan imponerade stort på mej. inget bit, inget fräs. bara lite krampaktigt klohållande runt kanten av undersökningsbordet. och så blundade han med huvudet mot kattfarsans mage när det var som värst. fast han är ganska kool ändå... och för att vara 68människoår var han tydligen välbehållen och fräsch. fast inte så fräsch som jag då. med mina trattkantareller....

9e juli.

idag gav jag kattmamman ett paket. lagom till frukost faktiskt. fast eftersom jag saknar fingrar kunde jag inte slå in det så jag slog sönder det istället. så här såg det ut:

och så här glad blev kattmamman:

fotosession 4e juli.

en bild säger mer än tusen ord. här följer ett helt samtal...

tvätta.

det är kul att tvätta. att packa ner smutstvätt och packa upp ren är min specialitet! fast det är lite tröttande också. som tur är ar har jag en mycket förstående kattmamma som låter mej sova på skiftet...

living in a box.

som ni alla vet gillar jag lådor. papperskassar, tygtunnlar, filtar. allt som man kan gömma sig i, under, bakom osv funkar. kattmamman har dock varit ganska bekymrad över min allt mer krympande låda. JAG klagar inte men hon tycker inte att jag får riktigt plats... den stora frågan var: skulle jag acceptera en NY låda? jag har ju trots allt växt upp i den dära cheap mondaykartongen.

svaret? ett rungande jorå för bövlen. det gäller ju självklart att hitta en kartong som matchar ägaren. till färg, fysik och psyke. och det tycker jag att hon lyckades riktigt bra med. jag menar, endast det bästa är gott nog åt mej och vem kan tacka nej till en snygg champagnelåda direkt från la france?!

se så fint låda nummer två framhäver mina öron...

nu finns det rum för hela mej. så det räcker och blir över...

jag kan ligga på längden...

...och på tvärsen...

...och lite hukande...

den är så stor att till och med storebrollan får plats. tillsammans med mej alltså..

oj vad jag är näpen här...(fast kattmamman som kollar på vampyrserien true blood hävdar att det ser ut som jag tömmer bulan på blod. hemska kattmamma...)