2 januari. kattmamman skriver.

idag åkte jag iväg ner till skärblacka för att hälsa på keona och henns syskon. med på resan, som stöd och smakråd, var kattpappan. han skulle alltså hindra mej från att sno med mej alltför många kattbäbisar hem...

det var kallt, aningens moddigt och så tog spolarvätskan slut. hurra... men allt detta glömdes bort då vi kom in i hallen och det började regna kattbäbisar i trappan. fyyyra smååsmåååå söööta kattbäbisarna var det. en bild säger mer än tusen ord så jag låter väl typ tusen bilder tala:

k-k-kallt var det...

och långt var det... (hela åtta mil...)

syrran kiala aka kerstin som kommer att bo kvar i skärblacka.

kiala och röda kiara powernappar.

jag fattar inte hur hon kan se så nöjd ut med en (väldigt liten men ändå) röv i ansiktet..

kiara 1. vad?

kiara 2. vaaad?

kiara 3. VAD?!

keona sötnos.

mumma! ett kamerasnöre!

vänta nu, menar du att FLER katter har bitit på det här?!

skrynklor! skrynklor! överallt skrynklor!

kattmamman zally som ser ut som agnes i pälsen. finfint!

keona försöker tvätta sig men syrran kiala har andra planer...

här haru!

tvätt...

tvätttvätt!

tväääättzzzzzz.......

zzzZZZzzzZZZzzz...

hello!

ey, how you doing?

kiala poserar, keona spanar på gudvetvad.

tjänare!

när vi åkte hem gick solen ner. det hade varit en fin dag och ja, keona flyttar in...

januari no 1. 2010.

gott nytt år fans and followers! må det skänka er mycket strömming och långsvansade pälsmöss! och så vidare...

nu till de viktiga grejerna. jag!
jag har genom subliminala meddelanden fått kattmamman att tro att hon behöver en katt till. i själva verket är det JAG som behöver en.

eftersom jag är så graciös och atletisk och ung och dylika lovord så orkar bulan inte riktigt hålla jämna steg med mej. han är ju snart fjorton år! gubbe! detta medför att jag, efter jag har kört slut på bulan och han inte riktigt vill veta av mej längre, inte har någon att leka med. detta påpekas genom de tidigare nämnda subliminala meddelanden via exempelvis:

• med berått mod nedputtade lampor varpå glödlampan imploderar med ett högt POPP! (antal: tre på två dagar. nu lampa ur funktion.)


• trimning av krukväxter (art: azalea, antal: två, tidpunkt: varje dag med fördel nattetid då azaleorna sover, resultat: slemmiga spyor).


• fejkning av bristande koordination (bl a språngmarsch genom fält av messmörsbeklädda frallor med bestigning av fåtöljrygg som efterföljande övning. kattmamman blev mäkta imponerad av messmörskattassavtrycken på tyget. så till den milda grad att hon bröt ut i lovsång).


• lömsk utläggning av fotanglar upphittade i lägenheten (dessa har en tendens att få följa årstidernas växlingar. i höstas var det extremt god tillgång på kastanjer och kastanjeskal. så här års blir det nötter, helst skal av valnöt (art: juglans regia) då dessa är störst och ger högst andel personskador.)

efter veckor av terror... eh, förlåt mej, psykologisk manipulation är så kattmamman övertygad om att en katt skulle avhjälpa de mest nedriga attackerna. vad hon dock inte har insett än är att det finns två möjliga resultat. 1) jag leker med den nya katten och allt är frid och fröjd. eller 2) jag lär den nya katten ALLT jag kan och fördubblar därmed min styrka varpå jag erövrar herreväldet i lägenheten och bestämmer över torrfodret alldeles själv! mohahahaha!

iaf. imorrn drar hon till skärblacka för att kolla upp en liten parvel vid namn keona. d-rex (naturligtvis!), agnesfärgad (spotted svartsköldpadda) samt våldsamt söt. här är kattmammans favvobild av henne då keona ser ut som en gremlin som fått nåt att äta efter midnatt....

jepp. det var väl det. och ja, just det. jag fyllde hela ETT ÅR den artonde december. samma dag som kattmamman fyllde...eh....tjugofem. HURRA för oss!

11 december. uppdatering i bilder...

hej. jag vet att jag är seg på att uppdatera nuförtiden. men kattmamman har fått för sig att hon inte ska vara så beroende av datorn som hon brukar vara och begränsar därmed den uppkopplade tiden. även för mej. elakt va? jag menar, jag har inte kollat på kontaktannonser på blocket på jättelänge! men ialla fallera. jag tänkte slänga ut lite bilder på magnefika mej så ni får se hur mycket jag växt och hur otrrrrrOOOligt mycket päls jag har fått. nu är jag mer ljusbrun än ljusgrå faktiskt. om ett år då LÄR jag ju se ut som cousin itt ur the addams family. sluta skratta! sluuuuuta skratta! jag lovar och svär!

ja, här ligger man och jäser i solen...

how you doooing?...

brodern bulan

skuggan mötte sofia. tycke uppstod. omedelbums...

det här är INTE min idé!! det är kattmamman som retar mej för min särpräglade afghanliknande slapparstil....
den där &%@*# tanten....

jahaja, vad har vi här då? en topsburk? eller snarare en TOM topsburk. så konstigt. undrar vad det kan innebära?.....

joråsåmenatt... (här fick kattmamman lite hjärnblödning. men det var ingen fara. efter två gallskrik och en tokjagning genom lägenheten så blev hon sig själv igen. fast medan hon sopade ihop, plockade upp och letade fram alla tops mumlade hon något om att vränga kattj***ln ut och in?....

joråsåmenatt. jag KAN jag...

gillar man varandra kan det aldrig bli FÖR trångt...

SER du?! vad GÖR de?!

hej! det är jag som är tudorkatten.

*BLINKBLINK*

skuggan vs soffan 1

skuggan vs soffan 2

skuggan vs soffan 3

skuggan vs soffan 4

skuggan vs soffan 5

äh. jävla skitsoffa..

pösmunkar 1

pösmunkar 2

pösmunkar 3

pösmunkar 4

zzzZZZzzzZZZzzz...

21 oktober.

jag är förorättad. jag är förorättad, stympad och vild. jag kommer dö oskuld och utan avkommor. min hämnd? min hämnd är att jag INTE tänker lugna ner mej. jag kommer inte godta det här utan strid!

jag visste att det var något lurt när kattmamman tryckte in enbart mej i buren. jag visste det! åh den där förbövlade kattmamman! hon körde upp mej till smådjurskliniken, lämnade mej i en ståltrådsbur och gick elakt skrattande (jag lovar!) ut i det strålande höstvädret!

sen sövde de mej, sprättade upp mej som en slaktgris och kastrerade mej! min stolthet är sårad. JAG är sårad! det blev ENORMA snitt! de var snudd på ÅTTA millimeter långa och två! TVÅ! och det tog jättelång tid för dem att läka. typ tre dagar! och under tiden led jag. hela tiden. medan jag fortsatte jaga bulan mot sammanbrottets rand, äta upp all mat, bita sönder saker samt klänga på kattmammans ben som en sinnessjuk mara. hon trodde jag skulle vara svag och ynklig och virrig när jag kom hem. HAHA!

ok att jag var snurrig och att jag kanske borde ha vilat lite men skam den som förlåter en sån här oförrätt snabbt!

jag gav mej inte förrän jag släpbajsat i hallen, klösthängt sönder lakarn på tork samt jagat upp bulan i klöspålen. SEN slog jag mej till ro och tvättade såren...

nu, så här nån vecka senare, är jag väl okej. det ÄR ju nåt som saknas. eller nej. det är några saker som saknas om man ska vara petig men det får la gå. det var ju ändå ganska krångligt att bli avelshane. man skulle ultraljuda hjärtat för att kolla så att väggarna inte var för tjocka och så var det blodprov för sjukdomstester och blodgruppering. vette fan om det uppväger ett ligg, allvarligt talat alltså... men det hade varit kul att föra mina apgalna generna vidare. fast kattmamman säger att hon ska ha en lugnare katt nästa gång. jo, tjena. vi d-rexar är så här. hungriga, speedade och underbara med en gnutta galenskap. fast vi ÄR ju ganska gosiga, varma och mysiga. när vi sover. mohahahaha!

kattmamman skriver...

LISBETH HAR FÅTT FAMILJ!!

åh, jag är så glad och lättad att jag nästan bölar. och spricker av lycka för det lilla livet. lilla, smala räklisbeth! äntligen!

jo, det var så här. jag satt i fåtöljen och läste kathy reichs 'dödligt allvar'. bokens hjältinna hade precis försökt fly ur fångenskap och blivit biten av en skallerorm när mobilen ringde. konstigt jäkla 0122nr. det var på vippen att jag inte svarade, jag menar biten av SKALLERORM?

men det var lisbeths nya kattmamma i telefon! HURRA! hon och hennes man är pensionärer och bor i finspång utanför norpan. direkt när lisbeth kom från katthemmet till dem så var det som att hon aldrig hade bott någon annanstans. (speciellt inte under en lastbrygga på en bakgård..) väldigt klok kisse som kattmamman sa. lisbeths alltså...

hon berättade att lisbeth fortfarande är jättekelig, ganska hungrig och lite smal. jag antar att det kan tära lite på en att sitta i bur (visserligen stor med utegård men ändå). mamman lät jättesnäll och blev med lisbeth efter att hon fått skicka sin förra katt till himlen. man kan inte vara utan kisse... och hon trodde att lisbeth hade abessinier i sig eftersom hon var så smart, långsvansad och uppförde sig som en sån. jag vet inte. jag har aldrig känt nån abessinier... men att lisbeth är smart och långsvansad, det vet jag!

iaf. hon har det jättebra och kattmamman ska lära henne att gå i sele så att lisbeth kan hänga lite ute i friska luften. det gillar hon säkert. åh, vilket skönt slut på berättelsen om lisbeth. jag hoppas hon får ett långt, lyckligt och skönt liv i finspång..

lisbeths nödkattmamma är glad att lisbeth har fått en ordinarie kattmamma. OCH en kattpappa. f vara micket glad!