januari no 1. 2010.

gott nytt år fans and followers! må det skänka er mycket strömming och långsvansade pälsmöss! och så vidare...

nu till de viktiga grejerna. jag!
jag har genom subliminala meddelanden fått kattmamman att tro att hon behöver en katt till. i själva verket är det JAG som behöver en.

eftersom jag är så graciös och atletisk och ung och dylika lovord så orkar bulan inte riktigt hålla jämna steg med mej. han är ju snart fjorton år! gubbe! detta medför att jag, efter jag har kört slut på bulan och han inte riktigt vill veta av mej längre, inte har någon att leka med. detta påpekas genom de tidigare nämnda subliminala meddelanden via exempelvis:

• med berått mod nedputtade lampor varpå glödlampan imploderar med ett högt POPP! (antal: tre på två dagar. nu lampa ur funktion.)


• trimning av krukväxter (art: azalea, antal: två, tidpunkt: varje dag med fördel nattetid då azaleorna sover, resultat: slemmiga spyor).


• fejkning av bristande koordination (bl a språngmarsch genom fält av messmörsbeklädda frallor med bestigning av fåtöljrygg som efterföljande övning. kattmamman blev mäkta imponerad av messmörskattassavtrycken på tyget. så till den milda grad att hon bröt ut i lovsång).


• lömsk utläggning av fotanglar upphittade i lägenheten (dessa har en tendens att få följa årstidernas växlingar. i höstas var det extremt god tillgång på kastanjer och kastanjeskal. så här års blir det nötter, helst skal av valnöt (art: juglans regia) då dessa är störst och ger högst andel personskador.)

efter veckor av terror... eh, förlåt mej, psykologisk manipulation är så kattmamman övertygad om att en katt skulle avhjälpa de mest nedriga attackerna. vad hon dock inte har insett än är att det finns två möjliga resultat. 1) jag leker med den nya katten och allt är frid och fröjd. eller 2) jag lär den nya katten ALLT jag kan och fördubblar därmed min styrka varpå jag erövrar herreväldet i lägenheten och bestämmer över torrfodret alldeles själv! mohahahaha!

iaf. imorrn drar hon till skärblacka för att kolla upp en liten parvel vid namn keona. d-rex (naturligtvis!), agnesfärgad (spotted svartsköldpadda) samt våldsamt söt. här är kattmammans favvobild av henne då keona ser ut som en gremlin som fått nåt att äta efter midnatt....

jepp. det var väl det. och ja, just det. jag fyllde hela ETT ÅR den artonde december. samma dag som kattmamman fyllde...eh....tjugofem. HURRA för oss!