idag...

...har vi varit tämligen aktiva.
jag vaknade och sträckte på mej. *gäsp* hävde bort agnes och käkade lite frulle. somnade sen i solen på fönsterbrädan i köket och sov nån timme. när jag vaknade till var kattmamman borta och slängde saker igen. hon borde fanken söka för sin återvinningsmani. hennes ledord just för tillfället verkar vara:

- det man spar måste man bära -

vilket leder till att hon varje morgon går ett varv i lägenheten och kollar om det verkligen inte finns något mer som hon kan kasta. numera är det tomt. det finns tyvärr ingenting kvar att kasta. tycker hon. jag är ganska lättad för det betyder att jag, bulan och agnes samt vår favvobänk med vita filten klarade sig! hurra!

iaf. efter det fick jag lite tokryck och jagade råttor, ihopsnurrade papperspåshandtag, luddiga bollar samt flyttkartonger. eller vänta. de sista gnagde jag bara på. och jag FATTAR inte hur kattmamman kan upptäcka mej VARJE gång?! jag sitter ju bakom gardinen och syns för böveln inte! jag kanske hörs men det skulle lika gärna kunna vara...eh...grannen som knaprar gipsskiva?





efter återvinningen fick kattmamman panik eftersom vi skulle få besök på eftermiddagen och dammråttorna här hemma var lika stora som petit moi! frida släpade fram dammsugarn och DEN är verkligen inte min bästa vän i viken vill jag lova. jag såg den, jag sprang... kom fram ganska fort efter den var säkert inlåst i gaberobskammaren igen...

besökarna kom för MIN skull! de skulle kolla om de var allergiska mot mej. självklart var de inte det! jag är en ypperlig katt gjord helt utan allergiframkallande ämnen! de blev glada och jag var lite glad fast nervös men visade mej ändå från min bästa sida. bland annat baksidan...
när besökarna gått tog frida tag i pluggandet igen och författade hela 13 sidor anteckningar. ni fattar hur lång tid det tog va? det går ju inte för sig. därav:





nu har jag haft ett litet tokryck och jagat råttor, hängt i gardinerna (jag ÄLSKAR tyll!!) och tuggat liiiite på kartongerna. det går helt enkelt inte att låta bli....*frasfras*

fast nu sover jag i kattmammans knä. och kattmamman hon är så trött att hon knappt orkar resa på sig men det måste hon ifall hon ska bära in mej till a &b i sovrummet. jag sover nämligen med dem. längst underst nederst. där det är som jädrarns varmast...
gonatt!