kattmamman skriver igen...

nej tack...

...jag tror att agnes stannar här ett tag till. jag vet att hon är snorig och hostig och luktar lite unket och kan gnälla så att hjärtat brister men jag vill ha henne kvar! jag vill inte förlora ännu en katt när jag nu fått tillbaka min flock! jag vill inte, hör du mej? jag VILL inte!

jag har inte känt nåt på hela tiden men idag brast det. i duschen. det är konstigt var saker och ting väljer att slå hål på hinnan som stänger inne alla tårar. när jag fick monsters dödsdom satt jag under snedtaket i köket på strömgatan. och världen gick från grå till svart på tiden det tar att uttala tre enkla, vardagliga bokstäver:

f. i. p.

min missemonster. försvann på en kvart. och kommer aldrig mer tillbaka.
ska misse p'agnes göra likadant? lämna mej hemsökt av minnen, snor och svartsvartsvart?
jag minns första gången jag såg henne. uppfödaren sa:

hon är någonstans härinne...

och under ett överdrag till en fåtölj satt hon. liten, spetig, spräcklig och inte så lite högljudd. timida tina. my ass!

det här ska inte bli en dödsruna. förihelvete heller. jag vägrar, jag vill inte och jag kan inte. släppa. men när håller man fast i varelser för sin egen skull och när bör man låta dem vandra vidare för deras egen?

hon har levt ett schysst liv. det har hon. hon har fått äta precis vad hon har velat. har jag erbjudit räkor har hon tagit mina revbensspjäll. har jag gett henne fisk har hon snott min pizza.
det konstiga nu är att hon inte vill äta. det är verkligen jätteknäppt. min lilla slasktratt blir tvångsmatad. får dropp och mediciner. slemlösande, antibiotika och näsdroppar. min kelnaste gris vill bara ligga och vara ifred. hur ska man kunna veta om hon vill vara kvar?

förihelvete, jag orkar inte ett till:

tyvärr....

är det så här det ska vara? en in, en ut? en hit, en dit?
seriöst, jag orkar inte. då hoppar jag av. om mina katter ska fortsätta dö ifrån mej vill jag inte vara kattmamma. det gör för ont. jag orkar inte.

så NEJ agnes. du går inte. du stannar här, du äter din mat, tar dina mediciner och stannar kvar! inte än.
i n t e ä n !

hör du mej?

jag saknar dej. vi saknar dej.
och att vi gillar dej hemskt hemskt mycket, det vet du redan. fast mest av allt jag.

/kattmamman. och kattpappan och korvarna.