dagens upptäckt:

FLYTTKARTONGER!!

åh gud så härligt. kattmamman har en hel trave stående mot fönsterbänken i arbetsrummet. om jag klänger mej upp i 'hängmattan' på elementet och vidare upp på fönsterbrädan så finns dom där. dom är jättebra att ligga på. och väldigt goda att bita på. frida försöker få mej att sluta för hon tror inte att de är så hygieniska för en liten rackare som moi men jag säger bara:

bite me!

eller snarare. kartongerna. fick smak för papper när jag åt upp fridas teori- och metodbok och herregud vad wellpapp är underskattat! det frasar och rasar och delar sig och krasar... lovely!

vi fick besök på förmiddagen. kattmammans mom och brorsonen ellebelle kom på besök. ellebelle var det mest skrämmande jag träffat sen....sen....någonsin tror jag. han var så... rörlig och högljudd! man visste inte alls vad han kunde ta sig till. jag var visserligen lite sugen på att leka med honom men människobarn är lite läbbiga samtidigt. så jag kröp in under sängen och satte mej. kom fram efter de hade åkt och läget var lugnt igen. fast kattmamman tror att jag blev lite traumatiserad för sen när grann-eva skulle komma och hämta te här och hon plingade på dörren, då sprang jag in under sängen igen. och nu HÖR jag kattmamman tänka:

det är alltså så man ska göra för att få skuggan att sluta krafsa blomjord.......

men det får man faktiskt inte! kattmamman ska inte. hon kör röstlägesbaserad uppfostran tillsammans med bortlyftning. det funkar jättebra på agnes och bulan. de kan till exempel hajja att de inte ska vara på bordet när folk äter. då säger frida bara hoppa ner! och vanligtvis fungerar det i normal samtalston. är bulan lite stissig kan kattmamman vara tvungen att barska till sig och låta sträng och kanske knäppa med fingrarna och DÅ hoppar bulan ner. imponerande faktiskt. jag får se hur länge jag kan stå emot...

och nu var kattmamman tvungen att leta efter mej. det är tyst i hela huset och bulan och agnes ligger och slaggar på bänken vid fönstret men jag var ingenstans. hon hittade mej under täcket i sängen. där är det riiiktigt varmt och skönt och jag började spinna på direkten när hon klappade mej. jag är allt bra söt... hon blev lite glad också för jag påminner om monster, hennes cornish rex som flög till himlen i början av 2006. han var lite av hennes favorit (fast säg det inte till a &b) och hon saknar honom lite då och då. fast hon är ganska säker på att han övervakar dem än idag....=)

iallafall. så kunde jag naturligtvis inte ligga kvar i sängen när jag visste att kattmamman satt ensam i soffan och försmäktade. jag ryckte ut och nu ligger jag inbakad i lovikafilten tätt, tätt intill henne. jag gillar kattmamman. och lovikafilten. det var schysst stickat av henne faktiskt.
nu sovdags. och kattmamman måste plugga!

missemonster i sängen.

skuggan i sängen.. ett litet monster minsann...