30 juni

åh, jag glömde ju en grej. idag har jag upptäckt att jag gillar choklad. kattmamman också. hon blev överförtjust. inte...
jag kan väl inte hjälpa att jag anser att marabou helnöt är den mest fulländande maträtten i hela världen? så pass fulländad att jag försökte gnaga av kattmammans chokladiga pekfinger.... eller?

30 juni. jäättevarm dag...

igår kom kattmamman hem med en gungfåtölj. det är precis vad det låter som. en liten fyrtio-femtiotalsfåtölj med medar. den är JÄTTEskön. och rolig. och bra att klösa på. det första jag gjorde var att testklösa lite på ena sidan men då blev kattmamman alldeles så där barsk som hon kan bli ibland. till exempel när hon syr och inte vill inkludera mej i hissgardinen eller dylika saker.

well. hon har försökt överlista mej och bulan genom att slänga en filt över fåtöljen men vi är smartare än så. iaf jag. jag har ju nämligen vanan inne att göra sofföverdragsutforskningar så det heter duga. det är ju inte bara en, fem eller sju gånger som kattmamman sprängt en åder då jag soffutforskat, stött på hennes fot och bitit henne varpå jag avlägsnas från mitt utkikshål. jag är en överdragsutforskare av stora mått mätt, believe you me!

fåtöljen är även bra att få tokryck i. jag kan till exempel spruscha runt i den och helt plötsligt fara upp på ryggstödet för att attackbita i ett hörn och då gungar den så där lite härligt. jag blir helt vild då...

sen är den mycket bra att sova i också. där är filten en bonus faktiskt. jag menar, vem kan motstå den här fåtöljen?







fast nu, klockan 0138 natten mot tisdagen (då kattmamman verkligen borde ha gått och lagt sig för länge sen fresten), så sover vi jäkligt gott i elementhängmattan. och kom ihåg: gillar man varandra finns det inget som heter 'för liten'...

25 juni.

just nu ligger jag på en filt under bänken ute på balkongen och dikterar vad kattmamman ska skriva. det är fördjäkla varmt ute alltså. tur man har stora öron som kan svalka en. fast jag önskar nästan att de var liiite större.

när det blir för varmt sätter jag mej på soffan och
väntar på svalare dagar. här något framifrån.

här stilstudie från sidan...

det har inte hänt så himla mycket här hemma sen sist. däremot har det hänt ganska mycket i kattmammans familj. bulans halvbrorsa som bodde hos kattmammans mamma kerstin blev jättesjuk och åkte till himlen förra tisdagen. har jag för mej. herman, siamesen, blev då ensam och väldigt, väldigt ledsen. han gick och leeetade och leeetade och roopade efter dino och kerstin var ju naturligtvis ledsen för att dino var borta men blev ännu mer ledsen när hon hörde herman. så hon bestämde sig kvickt för att leta efter kattbarn. orientaliskt korthår skulle det vara. och den som söker skall finna eller vad det heter och det fanns och det blev en katt från möklinta straxt ovanför sala. en yyynkapyyynkapyre som ännu inte har något namn. frida har gett honom arbetsnamnet pyret. fast pyttepyret vore nog mer rätt.


vita herman (rödmaskad siames med blå ögon) och
dino (svart oriental med gröna ögon)

hos familjen som ägde pyret och co bodde det tre-fyra norsk skogkattavelshannar, bortåt fem skogkatthonor, en hund av huskytyp med ett mörkt och ett blått öga och så någon liten knähund av obestämd ras. dessutom hade de två orientalhonor varav den ena var pyrets mamma. hon hade fått fem kattbarn. två sköldpaddor, en siames och två svarta hannar. (jag menar naturligtvis färgen sköldpadda, inte att hon har fått två sköldpaddssköldpaddor. det skulle ju vara mäkta imponerande för en smal katta att klämma ut...)


kerstin med pyret.

kattmammans syrra moa med siamesbarn

min kattmamma med liten agneslookalike.

kerstin föll som en fura för den större svarta hanen. eller större är väl något missvisande. han var nån cm högre än den mindre. men iaf... han var liksom framme och lekte och hängde i kläderna medan den andra liiilla lilla var mer försiktig och försynt. han var så liten att han hade kunnat sitta i en kaffekopp. jag lovar...

vägen hem var lång och pyret pep lite men det gick väldigt bra för övrigt. ingen åksjuka, inget avförande i lådan. väl hemma släpptes han ut på kerstins toalett för att han skulle bekanta sig med kattlådan och förhoppningsvis lära sig var den stod. fast pyret tänkte mer: skitsamma! släpp ut mej, jag hör att det är någon som ropar på mej!! vilket naturligtvis var herman. herman blev något fundersam när dino kom tillbaka och var ynkapynkaliten och luktade helt annorlunda men han uppförde sig exemplariskt. inom tre minuter hade han tvättat den lille i rôva och sniffat igenom honom. pyret, han var mer upptagen med att sniffa möbler än att försöka fly från den där stora stora näsan som dök upp överallt.


här ligger jag och ser näpen ut...

...och kan inte göra nåt annat...

här var det lukter! lukter!

nu efter några dagar, är det som att läget aldrig har varit annorlunda. pyret leker som fan och herman hänger på. han har slutat och ropa och leta efter dino. pyret tar över...


den nya flocken degar

leker och klöser lite. och biter herman på tassen...

storleksdemonstration...


pyret uppfostrar vild vippla..

22 juni.

kära fans.
idag har jag fått bevis på min förträfflighet. idag kom nämligen kattuppfödaren från första våningen upp för att träffa mej. hon hade nog sett en glimt av mej på balkongen där jag satt i min jagularfläckiga hängmatta och var underskön.

hon har två devon rexhonor och en sphynx. sphynx är såna därna nakna katter, sån som jag liknade när jag var liten. innan jag fick PÄLS eva... =) fast den här hade faktiskt päls på öronen och uppfödaren har tidigare berättat för kattmamman att hon funderar på att ta en kull på spynxen men att hon då inte kan ta fullt pris för dem eftersom barnen kanske blir lite håriga. uppochnervända världen indeed! devon rexar blir mer värda ju mer päls de har och sphynxar mindre.... knäppigt!

tillbaka till min förträfflighet! hon blev VÄLDIGT imponerad av mitt ansikte. speciellt min näsa, min breda käke samt mina öron. ha! jag är snygg! kattmamman försökte få ner mej på jorden igen genom att försynt fråga uppfödaren om jag kanske inte var lite tjock men se den gubben gick hon inte på! hon sa att hon visserligen inte haft han-drexar själv men hon tyckte inte att jag var tjock! och så trodde hon att jag skulle få ÄNNU mer päls eftersom jag bara är ett halvår. vad säger du NU då eva?! =)

den drexhona hon tänker låta bli kattmamma har JÄTTEmycket päls. min kattmamma fick klappa henne och det var verkligen enormt mycket hår. lockig och fluffig. tydligen har domare på utställningar blivit helt lyriska över pälsen vilket jag förstår. det man inte har i ansiktet får man ha i pälsen...

kattuppfödaren frågade morsan om hon funderade på att låta mej yngla av mej. kattmamman sa att hon inte hade funderat på det. hon berättade att jag fått ner mina testiklar men att hon inte visste om jag var könsmogen än. jag HAR ju försökt våldföra mej på bulan några gånger men det utmynnar alltid i brottning så hon är nog lite osäker där. hon slängde dock fram förslaget att om kattuppfödaren tyckte att jag var något att hänga i julgranen så kunde hon ju få låna mej och mina gener. vilket kattuppfödaren verkade tycka var en schysst idé. det är tydligen torka på snygga avelshanar, den hon funderat på bor i göteborg och att då åka ner dit, lämna katten i fyra dagar, hämta och sen inte veta säkert om det blir barn eller inte. det är ju lite trassel. bättre att ha farsan i trappen va? jag skulle säkerligen kunna göra mej besväret både en, två, tre, fyra gånger. när jag väl kommit igång så att säga. höhöhö.

jag tycker det verkar som kattmamman gillar idén med mej som farsa. kanske, kanske skulle hon kunna byta mina tjänster mot ett skuggbarn. fast hon vet inte hur det funkar i den där avelsvärlden. en kanske bara får en säck med mat. vilket JAG nog skulle uppskatta mer än barn. eller jag vet inte. jag ÄR ju bara ett barn än så länge... vi får se...


här ser man tydligt mitt snygga ansikte, nosen och den ypperligt breda hankattliga käken...


här kan man stilstudera oriental vs. devon rex. bulan har lite mer bullterrierhuvud och jag, jag har ju min snygga nos...


klurigt kort: finn ett fel...

15 juni II

jag måste bara tillägga ett ps.
ibland blir jag väldigt kelig. och då menar jag vähähäldigt kelig. när det slår till så bara måååhåhåååste jag kela. det spelar ingen roll om kattmamman sover, äter eller tvättar ansiktet. det ska kelas!
idag diskade hon när detta inträffade och det var liksom ingen hejd på mej. jag blev tvungen att klänga via ryggen upp på axlarna och där satt jag och nosade i hennes vänsteröra tills hon blev snudd på galen och skakade ner mej på köksbordet. hon tål inte att jag liksom gnagtuggar på örat...
fast jag lyckades märka henne lite iaf. haha! det är MIN kattmamma!

slutet maj -> juni i bilder.

eller vad jag egentligen gör om dagarna....

luktar på kattmammans konstiga drinkar.

hänger på balkongräcket om det är fint väder. naturligtvis tillsammans med...

brollan bulan.

försöker ta livet av mr. suicide i badkaret men äh...

han är ju en plastskalle!

ligger på fåtöljen i vardagsrummet och beundrar den fina ikeaskärmen som jag även försöker döda då och då till kattmammans stora förtjüsning.

vad är bättre än en papperskasse? naturligtvis TVÅ papperskassar!!

testar kattgräs för första gången. inte så gott. bulan fick ta't...

välkomnar fridas vänner med hela stora magfamnen. här paula.

se så välkommen och bekväm hon ser ut! hittills har jag hälsat så här på
cecilia, paula och helena. det KAN vara för att de har hår....

15 juni.

JAG HAR TESTIKLAR!!
eller jag menar, jag har ju haft det hela tiden men nu minsann är de på plats. så nu gäller det för kattmamman att kolla mej så jag inte börjar med några konstigheter. hon säger att hon minns det som igår när monster började märka pappersinsamlingen med ett saligt leende. fast nåt sånt skulle nog inte jag göra. pappersinsamlingen står ju i städskåpet!

sen vill jag påpeka att jag inte är FJUNIG! *HRMPPFFF*
en av kattmammans fd jobbarkompisar hade sagt till...

(vänta. jag måste bara bryta mej in i chipspåsen....)

...kattmamman att hon tyckte att jag numera såg fjunig ut på bilderna. jag är ingen jäkla kyckling! jag har hår! päls! nu mer än någonsin. så det så!

sen filmade kattmamman hur hon och jag brukar gå tillväga när vi bäddar rent. tyvärr gjorde hon det med digitalkameran så filmen blev så förbövlat stor att det tar år att ladda upp den här så hon ska försöka fixa in den på youtube istället. vi får se hur lång tid det tar.

NU! är det fixat. klippet finns här:
skuggan och kattmamman bäddar...

nu måste jag tyvärr sluta för jag måste springa ifatt bulan och bita honom i benen så där mysigt mycket så att han fräser. ja, jag ÄR en liten pain-in-the-ass-katt men det SKA man vara när man är liten, hårig och har testiklar.... mohahahahahaa....