ibland blir jag väldigt kelig. och då menar jag vähähäldigt kelig. när det slår till så bara måååhåhåååste jag kela. det spelar ingen roll om kattmamman sover, äter eller tvättar ansiktet. det ska kelas!
idag diskade hon när detta inträffade och det var liksom ingen hejd på mej. jag blev tvungen att klänga via ryggen upp på axlarna och där satt jag och nosade i hennes vänsteröra tills hon blev snudd på galen och skakade ner mej på köksbordet. hon tål inte att jag liksom gnagtuggar på örat...
fast jag lyckades märka henne lite iaf. haha! det är MIN kattmamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar